Älskade 2åring

Det känns och märks varje dag. Full av bus och egen vilja. Jag tänker å försöker välja mina fighter. När du inte vill sitta kvar vid bordet när du ätit färdigt, när du hellre tycker jag ska jaga dig och du slingrar dig när du ska få på dig kläder. Du gallskriker när vi borstar tänderna osv. Jag blir trött och stressad å känner mig misslyckad när jag försöker få dig att somna på dagarna, det tar upptill 45 min men inget händer. Bara kampen att skicka dig i säng om och om igen.

Sedan finns det en till sida. Du gillar att hjälpa till, skriker av lycka när du får åka bil, kommer och ger mig super kramar när jag kommer hem, el hämtar på förskolan. Du sprudlar av liv och jag är så glad att du mår bättre nu när jag är hemma mer. Många bra sidor finns det som väger upp.

Det tar tid att få på kläderna, det är ok att det tar 20 min att komma till förskolan för att du vill gå själv och upptäcka världen. Du är full av egen vilja och tjej med mycket fart i. Det är bara att andas ut några gånger, samla sig och acceptera. På sikt kanske det blir bättre, och har jag riktig otur blir du som mig :)